Genom sin forskning har Cecilia Rohdin, doktorand vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, lyckats karaktärisera en komplex sjukdom som är unik för mopsar. I förlängningen hoppas hon att det ska kunna leda till bättre behandlingsmetoder och insikter om hur sjukdomen, som orsakar mycket lidande, ska kunna förebyggas.

Flera olika sjukdomar kan drabba hundars ryggmärg och de visar tydligt varierande sjukdomsbilder vid problem i ryggmärgen, beroende på vilken sjukdom de har drabbats av. Mopsar däremot, visar en ovanligt likartad sjukdomsbild i samband med flera olika sjukdomar. Utmärkande för drabbade mopsar är vinglighet och långsamt tilltagande förlamningssymptom i bakbenen, ofta med inkontinens och utan uppenbara symptom på smärta. För att beskriva den unika sjukdomsbilden hos dessa vingliga mopsar, används förkortningen PDM (pug dog myelopathy).

Komplex sjukdomsbild
Mopsar med PDM har en komplex sjukdomsbild. Vid obduktion har Cecila Rohdin kunnat konstatera ett samband med flertal förändringar på ryggmärgshinnorna, ryggmärgen och kotpelaren, som till exempel kotkroppsförändringar och diskbråck. Hon har också sett att inflammation i både ryggmärgen och i hjärnan är vanligt förekommande på mopsar med PDM.

Eftersom sjukdomsbilden är så komplex, anser Cecilia Rohdin att det finns anledning att vara försiktig vid bedömning av behandlingsåtgärd av mopsar med PDM.

– Vid till exempel diskbråck på en hund av en annan ras kan det vara bra med kirurgi. Men i de fall mopsar har symptom av PDM är ofta skadorna så omfattande att ett kirurgiskt ingrepp kanske inte ens gör patienten någon nytta. Enligt mina resultat bör vi därför vara försiktiga med kirurgiska ingrepp. De flesta mopsar med PDM börjar visa symptom i sjuårsåldern och när vi väl ser symptomen har sjukdomsutvecklingen pågått under en lång tid, säger hon.

Hur kan mopsars hälsa och livskvalitet förbättras av din forskning?
– Det är uppenbart att vi har saknat och fortsatt saknar kunskap om denna komplexa sjukdom. Nu när PDM är karaktäriserad behöver vi ta reda på hur vi bäst behandlar och helst förebygger sjukdomen som orsakar mycket lidande.

Cecilia Rohdin fortsätter:

– När det gäller forskning, skapar varje upptäckt fler nya frågor än svar. När jag började undersöka dessa vingliga mopsar för drygt tio år sedan visste vi inte vad vi letade efter, det var som att leta efter något i blindo. Nu vet jag väldigt väl vad jag har för frågeställningar och vad jag vill ta reda på framöver.

Vad har bidraget från Svelands Stiftelse betytt för din forskning och avhandling?
– Det har varit helt avgörande skulle jag säga. Forskning kostar pengar och utan bidrag är det inte möjligt. All kommunikation jag har haft med Svelands Stiftelse har också varit smidig och lätt.

Kommande forskning
Framöver vill Cecilia Rohdin undersöka vilken betydelse kotkroppsförändringar har för utvecklandet av PDM, samt om de verkligen alltid är medfödda så som det hittills har antagits. Hon vill också undersöka vilken betydelse inflammation i ryggmärgen och i hjärnan har för uppkomst av PDM.

– Man skulle dessutom behöva undersöka om det faktiskt finns ett samband mellan rörelsestörningar och andningsbesvär som våra resultat i avhandlingen tyder på. Är det mopsens fysiska uppbyggnad som gör den benägen för flera sjukdomstillstånd? Det är något jag behöver utreda vidare, säger Cecilia Rohdin.

Många hundar lider av dålig munhälsa och symptomen är ofta svåra att upptäcka i ett tidigt skede. Men kontinuerlig tandborstning ger god effekt och den behöver dessutom inte vara så komplicerad. Detta visar forskning som Lena Olsén och hennes djurskötarstudenter har bedrivit vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU i Uppsala. Forskning som har fått bidrag genom Svelands stiftelse 2020.

Huvudsyftet med studien har varit att inspirera fler svenska hundägare att upprätthålla en god munhälsa hos sina djur, något som de generellt är ganska dåliga på. Eftersom många hundar inte tycker det är så värst roligt att få sina tänder borstade, upplever djurägare ofta att det är svårt. Risken finns då att de helt enkelt undviker det.

En dålig munhälsa med mycket plack och tandsten kan leda till inflammationer. I förlängningen riskerar det att orsaka tandlossningssjukdom som orsakar tandförlust, smärta och nedsatt livskvalitet för hunden. En god munhälsa är därför både bra för hunden och hållbart för plånboken då man kan undvika kostsamma veterinärbesök.

– Det finns flera sätt att vårda hundens tänder på men det som ger bäst resultat är att borsta dem dagligen. Viktigast är egentligen inte hur det görs, utan att det görs. Många infektioner tar vägen genom munnen in till hunden. Håller man rent där skyddar man inte bara munnen utan hela hunden, säger Lena Olsén.

Fyra olika produkter har testats
Tillsammans med sina studenter har hon undersökt effektiviteten hos fyra olika tandvårdsprodukter; en vanlig tandborste, en så kallad ultraljudstandborste samt två olika textilprodukter för tandrengöring – en handske i nylon och en fingertuta i mikrofiber.

28 hundar ingick i studien. 21 av dem fick sina tänder rengjorda varje dag under fem veckor med någon av produkterna. Veterinären Karolina Enlund, som var ovetandes om vilka hundar som hade fått tänderna rengjorda och inte, undersökte samtliga 28 hundar. En gång innan försöksperioden startade och sedan ytterligare en gång efter att de fem veckorna hade passerat. Hundarnas tänder färgades för att synliggöra om de olika produkterna hade tagit bort plack och om de hade kommit åt mellan tänderna.

Samtliga hundar hade plack vid den första undersökningen. Vid den andra var placken borta hos alla de hundar som hade fått tänderna rengjorda med någon av de fyra produkterna. Även mängden tandsten hade minskat efter behandling med ultraljudstandborsten.

Hundarna vande sig snabbt
Hundarnas stressnivåer under behandlingarna bedömdes också enligt ett protokoll vid namn Fear, Anxiety and Stress Scale (FAS). Det visade sig att hundarna ganska snabbt vande sig vid den kontinuerliga tandborstningen.

– Vi märkte efter ett tag att hundarna inte bara blev mindre stressade, utan att de till och med tyckte att det var trevligt. Det är helt ok att ge hunden godis i samband med tandborstning eller att göra något annat som den tycker är roligt. Hundar vänjer sig ganska snabbt och det som kan upplevas jobbigt till en början är inte alls så jobbigt när man väl har fått snurr på det, säger Lena Olsén och fortsätter:

– En hund som aldrig har blivit van vid tandborstning måste kanske sövas för att få tänderna rengjorda och det är alltid en risk med att söva hundar, speciellt äldre hundar. Men genom att vänja den tidigt slipper man det.

Ny studie på gång
Resultaten av studien har publicerats i två studentarbeten och med hjälp av bidraget från Svelands stiftelse kan de nu spridas för att förhoppningsvis få mer genomslag.

Lena Olsén och hennes studenter, tillsammans med Karolina Enlund, ska nu också ta forskningen vidare in i nästa fas. I en ny liknande studie ska de undersöka hur stor skillnad tandborstning kan göra under en kortare period, till exempel under bara en eller två veckor.

De ska också använda sig av en annan bedömningsmetod, en så kallad thiol detection strip som sätts mot hundens tandkött för att mäta tandstatusen. Fungerar metoden som ett mått på hemtandvården skulle den kunna vara mer användarvänlig än färgning av tänderna.

God andedräkt som uppmuntran
Halten thiol som mäts i studien är, förutom att vara ett mått på graden av inflammation, även en orsak till dålig andedräkt hos hunden. I den kommande studien undersöker därför Lena Olsén och studenterna även hur hundarnas andedräkt påverkas.

– Har hunden en bra andedräkt blir det mysigare att gulla med den och det tror vi kan fungera som ytterligare en motivation till tandborstning. Dålig andedräkt hos en hund är dessutom ofta ett tecken på dålig munhälsa, säger Lena Olsén.